Det här är är Emma Marie Gustavsson.↑ Hon har världens finaste leende och en pojkvän som heter Emil. Dom gick in i ett förhållande 22/12-11
Hon är lycklig just nu, och det gör mig lycklig!
Hon tycker om att rida, att dansa, spela gitarr, fota, och att umgås med sina vänner.
Det här är hon och Hennes häst ↓

Övriga saker som hon tycker om är MC'donalds milkshake (jordgubb), ordet banan, Robert Gustavsson m.m.
Hon har världens bästa personlighet, och är super fin både på insidan och utsidan, precis överallt.
Saker vi brukar göra tillsammans: Blåsa såpbubblor, sitta uppe och prata hela nätterna för sakerna att prata om tar aldrig slut, äta glass, sjunga (jag kan inte spela gitarr så jag sjunger bara med, så får hon spela både gitarr och sjunga som hon gör så bra!), skratta åt allt, fel och misstag som vi rätar ut igen. osvosvosv
"Bästavänner bråkar, men dom blir sams igen. Det är därför dom är just bäst."
Jag kan prata om ALLT med Emma, och hon kan prata om ALLT med mig.

Egentligen är hon mörkblond, sen färgade hon håret brunt. Efter det stötte hon ihop med mig igen och då satte jag blond och svart färg i håret på henne, klippte upp det, klippte lugg och gjorde det kortare.
Hur hon än ändrar utseende, så är hon alltid lika vacker. Och jag är extremt avundsjuk på det, jag förstår inte hur hon lyckas!
Det är nog inte så många som vet det men vi har känt varandra sen vi var runt 5-7 år. Då bodde vi båda två i Medåker, gick på ett dagis som hette pärloxen, åkte rutchbana och lekte med små dockor. Som vilka små tjejer som helst! Sen helt plötsligt flyttade hon, och bara försvann. Det vart ganska tomt då.
Några år senare så träffades vi igen, jag började på samma skola som hon utav en random slump och vi tittade konstigt på varandra i skolans korridorer. Båda ville ta kontakt, men ingen vågade. "Tänk om hon tycker jag är irriterande eller inte vill ha med mig att göra..." Men vi lyckades, och nu står vi här!


Vi kan gå in i så djupa diskussioner så att båda blir helt galna, tappar förståndet totalt och bara skriker åt varandra. Men helt plötsligt sitter vi där, gråter, kramar varandra igen och allt blir bra. Precis som det ska vara. Det känns säkert att bråka med henne, för jag vet att hon inte lämnar mig, precis som jag inte lämnar henne.

---

Åh juste, jag heter Jonna Liess ifall att någon stackars människa inte hade fattat det. Det här är jag! ↓ Jag är 14 år och inte ens i närheten utav lika vacker som Emma. Varken på utsidan eller på insidan. Men hon valde mig ändå, utav alla miljoner människor så var hon så galen så att hon valde mig, och jag är så extemt glad över det.
Tack för att du finns lilla ängel. ♥



Och varför säger vi inte sånt här till varandra i verkligheten istället? Det gör vi. Men ibland är det lättare att skriva, lägga in bilderna och orden man behöver. Ändra, redigera, göra rätt, göra bättre. Och så blir man så glatt överraskad när man hittar sånna här inlägg lite random en dag när man har sådär hemskt tråkigt. Nu har ni fått svar på den frågan!
PUSS HEJ
( och hej Emma!)